http://youtube.com/watch?v=qNzt9UGNNWs&feature=related

Jag kan inte hjälpa det.. jag kan verkligen inte!
Jag vet att det snart är maj men här spelas det just nu julmusik och jag känner mig alldeles fridfull och lycklig och längtar efter jul. Massa jul, massa snö och julefrid och ljus och allt det där vackra som hör till.

En skön vacker känsla av nostalgi spred sig i kroppen på mig nu. En jullåt jag inte hört sedan ungefär -89 på julkalendern. Jag minns det som det var igår.. Hur vackert det var och hur jag rös i hela kroppen av en obeskrivlig känsla.. Jag förstog nog inte allt, men jag visste det var bra och att det var såhär julen skulle vara.
Jag kan fortfarande känna stjärnornas sken och doften av kall snö som bet i näsan när jag och Thomas skulle gå hem.. antingen från mig eller han.. vi tog alltid följe när vi skulle gå hem på kvällarna.. tills vi kom halvvägs. För Thomas var precis lika rädd för häxorna och trollen i skogen som jag var. Och när vi kom halvvägs sprang vi så fort vi kunde på våra femårsben åt varsitt håll..
Och även fast jag vet nu att 100 meter inte är så långt så är det långt när man är fem och man inte vet vilka faror som lurar i natten.

Och jag minns när vi åkte pulka i Gerd och tages backe.. eller när vi kom stelfrusna men alldeles lyckliga som bara barn är och fick varm chocklad och torra strumpor av Tove.
Och jag minns allt pyssel vid köksbordet, allt stök och alla barnprogram.

Så bekymmerslöst.
Och jag vet jag minns att nätterna var så vackra.. Stjärnorna lyste alltid så klart och det var nog en period jag trodde dom talade till mig..

Men det är på tiden att växa upp och gå vidare.. men aldrig att jag skall glöma minnena. Aldrig någonsin.

Alla behöver vi prata med stjärnor, ha en bästa vän som springer ifrån häxor och troll, som håller ens hand och delar din tro på tomten och en snäll värld...

Godnatt.