10 Dagar kvar....


Dagen är snart över. Det känns bra. Det har inte varit någon bra dag alls. Oron hänger som tunga moln och hormonerna spelar fula spratt och gör mig än mer känslig än vad jag trodde var möjligt.
Man försöker att få saker att gå ihop hela tiden. Pengar, städning, vänner, kropp.. Men oftast .. om inte alltid så kommer det hinder i vägen.
Och ja, vissa saker hade jag garanterat kunna kämpa mer för. Jag är medveten om det. Men ibland är det svårt när jag inte ens vet hur jag skall komma ur nattlinnet på morgonen än mindre uppbåda någon energi att varken diska eller duscha.

Var på Mvc idag och det mesta där var bra. Skrutt´s hjärtslag låg på 146 slag/min och sf måttet var 37.
Blodtrycket var oxå bra.
Dock mår jag illa och har ont i huvudet men jag antar att det är div. spänningar och allt sånt där..
Sedan hittade hon äggvita i urinen så vi får se vad proverna säger och se om hon hinner få svar imorgon och ringa mig.. Lite småtrött blir man onekligen.. Jag vill verkligen inte ha urinvägsinfektion igen.. Antibiotika är inte bra för min kropp då min mage kraschar och svampen kommer som ett brev på posten.
(ja, jag bjuder på den informationen!)
Nåväl.. sålänge lillälsk mår bra därinne så borde man väl egentligen inte klaga kanske!

Appropå pengar:
Jag har varit sjukskriven sedan 1 april p.g.a foglossning/ischias samt tungt arbete.. Anmält till försäkringskassan.. precis som man skall .. men har jag fått pengar ännu? Nej.
Jag har även lämnat in moderskapsintyp, tjänstgöringsintyg samt endel annat så kanske föräldrapenningen kan komma igång men jag vet inte hur det går med det heller .. Inga besked.
Och dessa j*vla telefonköer.. Svaret man får är: Vi håller på att behandla ditt erände.. men det pappret har ju fattats..
-Eh ja, jag vet.. men det är en månad sedan ni fick det nu..
Jag älskar myndigheter. Verkligen. På riktigt. Idioter!

Att inte veta hur man skall överleva månaden är tärande som attans och just nu måste man leva på soc.
Det är hemskt och det är förnedrande.. Trots att ja, jag har jobbat sedan jag var 14 i princip hela tiden.. med undantag av några sjukskrivningsperioder.. jag har betalat skatt och jag har verkligen försökt. Men att leva på samhället känns onekligen inte bra oavsätt. Att vara beroende, övervakad och näst intill omyndigförklarad.
Att veta att sprutorna jag måste ta efter förlossningen kommer gå på långt över 1800 känns oxå måttligt roande.. Hur i hela friden skall jag få ihop till 1800:- ?
Jag vill ju inte ens ha dom där s*tans sprutorna!

Vissa dagar är livet verkligen inte på min sida...

Och jag säger som en klok kvinna i en blogg jag läser skrev tidigare..

...Jag vill oxå vara någons godnattsamtal...

Vi avslutar här innan det blir för illa!
Ta hand om Er därute och ha en fin tisdag!

//E