Jag sitter här och nostalgitrippar som de flesta kvällar. Jag dricker mitt kaffe, som de flesta kvällar.
Jag lägger in musik i mixpoden (till vänster) och som de flesta kvällar önskar jag att jag var någon annan stans.
Långt, långt bort.

Pratar lite med Necro som skickar  fin countrymusik och jag kan inte låta bli att le lite... Vi har en sådan fin kontakt och jag är glad att han finns i mitt liv. Han är så fruktansvärt olik mig på många vis. Han är stundtals en omogen dretunge på vad som kan tyckas vara 14 år och inte över 20 som han faktiskt är ..Som älskar kiss och bajs, Hitler och könsrock. (vilket iofs kan vara jävligt bra) Men om man lixom bortser från de där sidorna så är han liten och alldeles underbar. Jag känner mig trygg med honom, i våra samtal som jag inte gör med så många. Det är något som jag inte riktigt kan sätta fingret på men som gör att han känns speciell.
Det är tråkigt att man träffas så sällan bara... Jag hade gärna spenderat tid med honom, countrymusik, en flaska whiskey och hel natt att bara sitta och drömma sig bort.
Oh well.. det kommer hoppas jag. Snart!
Han är ju min lilla baby ; )

Förövrigt bojkottar jag nätet en hel del nu. Dagtid är det utelek som gäller och kvällarna är det bok och soffläge.
Mestadels.
Imorgon blir det picnic i Slottskogen med vänner och småtalibaner...


Förresten så är jag lessen. Min blogg har blivit förjävla tråkig.
Jag behöver en fylla och ett ligg.
Anyone?