För allt handlar inte längre om att vara...
"Det borde blivit en morgon, blivit gryning
Det borde blivit ljusan dag
Men för ett ögonblick är allting lika stilla
Som när vi låg i gräset, du och jag."
Can you hear me falling apart?
Jag kan inte låta bli att önska mig bort ibland.
Bort till en värld där trasighet, krav och måsten inte finns.
Där det finns själaro, värme och drömlösa nätter.
Där man kan ligga i gräset en varm sommarnatt och bara andas.
Andas.
Där man kan tala utan utan ord.
Där man inte behöver kämpa för förståelse och för att göra sig hörd.
..fast felet är kanske att jag inte pratar?
Den här morgonen har jag fastnat i mellanlandat. Overkligheten.
Jag skall passa på att lägga mig igen.
...För allt handlar inte längre om att vara, utan mer om att försöka finnas...
Lillvännen då.
Man får faktiskt ha sådana dagar ibland. Dagar då man bara kryper undan och är för sig själv.
Passa på att bara mys med lillfröken så känns säkart allt mycket bättre i morgon.
Om inte annat så finns det allti en vän att prata med ska du veta :-)
Jag håller mig nog inne från snön idag. Lär ju få plumsa runt i eländet tillräckligt på jobbet i morgon. Men ...vi får väl se. Innan det är färdigt så måste jag säkert ut i dag med ;-)
TACK!
Inte meningen att få dig att gråta! Men han är go vår kille.
Du anar inte känslan när de börjar säga sina första ord. Den är obeskrivlig. Det är för dom underbara orden som kommer emellanåt som man blev mamma. Jag kan ha en riktigt dålig dag. Obeskrivlig värk och en känsla av att man är totalt värdelös. Då kan han komma med sina små armar och krama om en och säga: Mamma, jag älskar dig.
Jag lova att all världens bekymmer försvinner för en stund.
UNDERBART!
Barn är fantastiska. En enorm gåva vi fått i våra armar.
Förstår av ditt inlägg att livet inte alls är så sljust för dig just nu. Som du vet är det maken min som skrivit innan mig. Prata med honom om det är något. Han är väldigt klok för att vara en karl! ;-)
Sköt om dig och mys med lilla prinsessan nu.
KRAM!
Babe!? me love you...
