Magi på Furuholmen och jag kan inte låta bli att Sakna.



Dale Watts - Trubadur



Som de flesta kvällar satt jag här tidigare ikväll … Slösurfandes, pimplande på en nästintill kall kopp kaffe. Tiden flöt iväg precis som tankarna. I bakgrunden rullade en playlist jag skapat på youtube.
Helt utan förvarning kastades jag ungefär 6 år tillbaka i tiden och jag landade i mjukt sommargräs. Barfota på en klippa. Skorna i den ena handen och en flaska parador i den andra.

Vid min sida fanns C. Som vanligt den sommaren. Hon och jag var ett. Alltid vid varandras sida.
Från klipporna kunde vi se bort på den lilla restauranten…
Vi hörde musik och jag kan tänka mig att vi båda log lite mot varandra och utan att behöva förklara mer så visste vi att kvällen skulle bli fin.
Trubaduren var på plats, vi var på plats och våra kroppar var berusade av sommar, kärlek och rött vin. Vi behövde inget mer. Livet kunde inte erbjuda mer.
Hand i hand vandrade vi så småningom ner till restauranten. Pirriga. Förväntanstulla.

Öl… Under varm kvällshimmel. Skymning. Havet slog emot klipporna nedanför terrassen vi satt på.
Tystnad. Bland fulla, glada människor. Vi hade inget behov av ord. För oss var musiken nog.
Den var av sorten som satte sig i hjärtat. Inte för att han var … skickligast eller den duktigaste sångaren. Men det var ögonen, rösten, magin…
Kanske hade de stjärnklara sommarnätterna förvandlat hans musik till magi, oss till magi?
Jag är beredd att tro det i alla fall.

Jag minns hans ögon när han sjöng Wonderfull Tonight, ändrade om texten och sjöng för mig. Det var fint. Inte sliskigt, men sött. På ett fint sätt.
För vi brukade prata… En hel del… Och det var aldrig något annat än just fint. Sött. Han var magisk,  hela hans väsen. Lite speciell, liten och blyg.


Jag och C… barfotabarn i sommarnatten bland klippor, glada människor och trubadurer.
Det var kärlek.
Och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte saknade det. För ibland svider det i själen och jag skulle gett nästan vad som helst för att kunna trolla mig tillbaka till ett av ögonblicken därute med hennes hand i min och musiken som spelades i bakgrunden.
Det var trygghet… Och även fast jag skulle försöka beskriva känslan av glädje, lycka, kärlek och ömhet som fyllde mig i dom ögonblicken så skulle jag inte kunna. Jag inser att det är för stort och ni skulle inte kunna förstå.

Men minnet gör mig glad. Och kanske får vi chansen i sommar igen.
Hon och jag, hand i hand. Precis som det skall vara.

Barfotabarn i sommarnatten.

Jag älskar dig C. Glöm aldrig det.

 

 


Kommentarer
Postat av: mumari

Vad vackert skrivet! Jag får gåshud!

Kramar

2009-01-13 - 10:14:29
URL: http://mumari.se/
Postat av: C

Åh Vacker. Orden räcker inte till, men du vet..

Till sommaren? Jag hoppas och önskar!

Jag älskar dig och saknar dig Massa <3<3

2009-01-13 - 11:57:47
URL: http://vinterskugge.blogg.se/
Postat av: Petra

Hej! Nä det är inte grädde, lättmajonäs..hehe! Å den var väldigt god. Nu ligger jag i feber å mår skit, men snart hoppas jag bli frisk! Hur har du det?

kram

2009-01-13 - 16:04:18
URL: http://glamouricious.blogg.se/
Postat av: Martina

Va fint Elin!



Det låter verkligen som Livet på bästa sätt. Musik, klippor, hav rödvin... Ge mig!



Även om det är Borås, regn, kalla vindar, jobb..

Men tur att det finns, för det är sådana stunder man minns.

2009-01-13 - 21:39:36
URL: http://marcl.blogg.se/
Postat av: Stefan

Du skriver verkligen fint tjejen.

Och nog är det som du säger alltid.

Man slutar aldrig älska en människa som man en gång börjat älska.

Det är ju oftast inte kärleken som gör att det inte håller. Nej, den består gärna, om man bara kunde koppla bort alla yttre faktorer.

Ha en fin dag

2009-01-14 - 09:39:34
URL: http://jalonen.blogg.se/
Postat av: Lina

WOho, Elin har lärt sig lägga upp youtube klipp ;P

2009-01-15 - 08:35:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0