Jag fick ett sms på förmiddagen idag. Ett sådant där kort och koncist men som ändå fick mig att verkligen börja tänka.

Kontentan av sms:et var: ”Nu har jag köpt en egen dator, nu skall jag äntligen skriva min bok.”
Jag är glad för hennes skull, det är jag verkligen! Det är en enorm frihet med egen dator!

Men det som fick mig att tänka var delen ang. att skriva en bok.
Jag har skrivit så länge jag kan minnas. De skrivna orden är min terapi. Jag har aldrig varit bra på att prata. Inte om allt det där som svider under huden i alla fall.

Och ja, jag har i många, många år haft en dröm … En dröm om att skriva en bok. Kanske inte om mig, men om någon som är som mig. Men varje gång jag börjar så känner jag att … Jag vill inte vara en andra Berny. En wannabe Winnerbäck.
Men lite så känns det. För mina ord känns så mycket som deras. Och det kanske bara blir fel.
Kanske har jag för höga krav. Jag vet inte.
Och jag vet ju egentligen inte ens vad den skulle ha handlat om.
Det enda jag vet är att den kommer handla om det där som känns, det som bränns, det som får blodet att brusa och fjärilarna att dansa i kroppen.

Min fråga till Er är: Vad hade ni gjort?

Det är dags att krypa till kojs.

…Och fem nätter med dig bredvid gör sängen fruktansvärt stor och tom ikväll…