Driving with the brakes on...




Jag undrar om jag blivit för dålig på att uppdatera bloggen. För ytlig kanske?
När jag läser själv så förvanas jag över hur tomt det låter även fast det finns en massa ord.
Nu är det ju sällan så att jag läser mina egna inlägg efteråt eftersom vissa är sådär känslosamma att det känns bäst att låta allt lägga sig innan man läser om det igen... för att inte riva upp några skorpor om ni fattar.


Men anyway.. Det kanske är på plats att berätta lite om hur det Egentligen är ... Inte bara den där lyckliga fasaden med fina picnicar och underbara turer till havet.. Även fast det såklart är en stor del, det oxå!!

Men mitt i allt det där så ligger det lixom en svart klump av ångest och bara nöter.. den äter sakta upp mig inifrån och får mig att falla om och om igen.
Vissa tänker kanske att: Men hon har ju barn.. Barn är meningen med livet. Hon borde vara så lycklig nu!
Och på många sätt är jag det! Hon är ju det bästa som hänt mig min lilla ängel och utan henne hade jag inte varit någonting alls! Hon är den som får mig att orka gå upp på morgonen, att hålla mig i skinnet och hålla självdestruktiviteten borta. Oftast i alla fall.
Hon är den som gör att jag vill fortsätta andas, utbilda mig och leva.

Men trots allt det där så är det något som är fel. Väldigt fel. Och det har gått så fort neråt på sistone och det skrämmer mig faktiskt. Än så länge har jag kontroll, men tänk om jag tappar den? Vad händer då?

Jag har börjat äta mina antideppressiva igen. Så nu ser jag ut som en halvdan pundare med stora pupiller, darriga händer och skallrande tänder. Skitbivärkningar helt enkelt.
Men jag hoppas dom skall få mig på fötter igen! Snart!

Jag vill inte vara så himla labil. Jag är trött på att antingen dansa på moln eller falla ner i helvetes dalar... Jag vill vara jämn. Någonstans mitt i mellan. Kan jag inte få vara det?

Och som ni då förstår...vissa dagar är superbra och vissa är mindre bra.. Men jag hoppas som sagt det planar ut lite snart.


Nu skall jag baka klart frallorna .. degen är färdig jäst och jag börjar bli hungrig på frukost!

Lite senare blir det fika i Rosa Huset förmodar jag.
Om dom avslutar jobbet med Hissarna som skall pågå mellan 8-16.
Hur smart är det i ett höghus med massa barnfamiljer och inga förråd på markplan.
Hur får man ner barn och barnvagn 8 våningar i spiraltrappa?

Kommentarer
Postat av: Jen

Nee då babe! jag vet att barn inte är meningen med livet,

så jag tänker inte så.. ;)

Visst finns det upp och nerförsbackar,

och visst att det kan vara lite för många av dem.

Men tydligen så är det på det sättet det ska vara.

här har det då inte lyckats plana ut sig än. :/

Så fort man mår fint så kommer en kurva med världens längsta stup.

Varför är det så? -mutter-



Jag tycker iaf att det är underbart att få läsa om era dagar, bra som dåliga.

Ni är en sådan söt liten familj att man blir avis. :D

Puss på dig/er!

2009-06-07 - 09:48:27
URL: http://pansky.blogg.se/
Postat av: Martina

En get? Jag gillar getter.

Di är så duktig, Elin. Baka och greja. Jag vet att det är för att du måste men jag måste också saker men jag gör det inte för det ;)

Du kämpar och det är bra. Jag vill snart träffa lilla sötunge så jag kan få se det där charmiga ögonen :)

2009-06-08 - 15:48:20
URL: http://twoeyesonesoul.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0