Because I got high...

Jag har fått en överdos av kaffe. Speedad, skakig och ömsom glad, dansandes och stundtals i vad som kan liknas vid koma.
Tror inte jag har fått den här känslan av kaffe sedan jag var 15-16 och levde mina glansdagar på "Kaffedoppet" istället för vid skolbänken. Jag fick en nostalgitripp.

"Kaffedoppet" var stället där man på den tiden kunde köpa en kopp kaffe för 15 kr och få så många påtårar (stavning?) som man ville. Satt man där från att man kom med skolbussen kvart över åtta på morgonen tills den samma bussen gick hem klockan kvart i fyra blev det ganska många koppar kaffe. Det sista året jag hängde där fick man bara lov att ta en påtår. Jag kan inte klandra dom.

Det fina med "Kaffedoppet" var att det aldrig blev tråkigt. Folk kom och gick och vissa av oss satt hela dagarna. 
Ibland somnade man .. (läs:jag) med en bok i den ena handen. Helst med en cigarett i andra handen. 
Jag minns att jag åtminstone brände hål i två tröjor under min högstadieperiod. Den ena var en vit "fruit of the loom" tröja kan jag minnas nu. Hålet syntes så jävla tydligt i den. Det syntes inte lika väl i den svarta "Hathor" tröjan.

Det gick många koppar kaffe, åtskilliga bullar och bakelser och baguetter. Utan smör och utan grönsaker såklart. 
Sånt är viktigt. Dessa avnjöts under timtal med skvaller och brevskrivande. 
Det var på den tiden vi fortfarande avhandlade alla "viktiga" saker via brev. Sånt som man inte kunde prata högt om eftersom det alltid fanns någon man kände som kunde höra som kunde skvallra vidare. 
På något vis kom det alltid fram oavsett. Trots våra brev med respektive namn skrivna utanpå hopvikta linjerade A4 papper.
Det är inte utan att jag längtar tillbaka. 
Allt verkade så jävla okomplicerat då. Även fast jag faktiskt fortfarande kan minnas att det både var komplicerat och stundtals förjävla tungt. Men man var ung. Och man hade livet framför sig. 


Nu har man sömnlösa nätter, fyllda med för mycket kaffe.
Fyllda med musik och en skenande hjärta.
Fyllda med längtan och en gnutta hopp.
Jag får inte glömma saknaden. Den är viktig.
Jävligt viktig! 

Nu skall jag försöka sova ett par timmar. Hämta andan och ladda inför LillÄlsks hemkomst från dagis.
Robbin kommer oxå. Har jag tur har han med sig disneyfilm till mig! (Läs:Sanna)
Ta hand om Er mina fina!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0