Jag önskar jag hade lika stor fallenhet för besvärjelser som Harry Potter. Då hade jag kunnat förvandla dig till den ödla du är och sedan radera både ditt och mitt minne!

Jag har försökt att sammanfatta helgen i ett par dagar men det är lite svårt när hela känslocentrat är krigshärjat.

Jag kan skriva att jag har levt. Jag har levt något så in i helvete. Om ni ursäktar uttrycket.
Förbannat intensivt. Förbannat magiskt och förbannat bra helt enkelt!
Jag har träffat människor som bott i mitt hjärta i snart 15 år. Människor som får mig att vilja skrika rakt ut hur jävla mycket bättre allt blir när dom faktiskt finns i närheten och låter mig dela mina tyngda andetag med deras. Även fast jag vet att även de andas tungt ibland.

Jag skulle kunna fylla sida efter sida med vilken betydelse de har haft i mitt liv. Om leenden som inte tar slut, om gitarrspel, om raspiga röster och whiskey med is mitt i natten.
Om ögon som ser hela vägen in i min själ. Som bottnar.  Som ingen annan kan för ingen annan har funnits lika länge. Dom har varit med och format mig. Byggt upp mig med sina ord och sin musik.
Framför allt sin skadade humor. Den humorn som jag tycker jag är så jävla rolig! Som andra utomstående aldrig  tycks ha en tendens att förstå.

Den natten. Fredagsnatten. Som inte alls blev som den skulle. Jag skulle (som vanligt) befunnit mig någon annan stans men ödet ville annorlunda. Kanske är det fel att kalla det ödet?! Men jag tror det var meningen att jag skulle träffa De. Just där, just då.
Det fanns en mening med att jag träffade de just efter allt kaos. Mitt i alla stormar.
Det var DE som var hamnen där jag kunde segla i land och hitta en plats att stänga av motorn och ta ner seglen en stund.

De fyllde mig med värme och skratt. Nostalgi. Men denna gång ingen sorgsenhet. Kanske börjar jag bli vuxen nog att acceptera tiden? Att man inte kan ändra den. Även fast man vill.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att det finns sådana som de. Som känner mig på ett så annorlunda vis. Som ser igenom murarna. Jag tackar för att de vill ha mig som en del av sitt liv.
Jag tänker leva på det här nu. Jag kan fortfarande höra deras röster och se deras fina ansikten framför mig. Jag ler och jag saknar lite. Men jag gråter inte. Inte nu längre.

Nu är det däremot på hög tid att ta tag i Nuet. Det är mycket som skall fixas. Lite senare skall ni få resten av helgen…
Åtminstone delar av den.. 
Nu är det nämligen dags att göra lite nytta innan lusegrisen skall hämtas om ett par timmar.
Kaffe. Cigg. Packa ihop allt som är vårat hos Erik. Fixa tvätt. Mer kaffe. Cigg. Avgå!

Seriöst… Passa på att lev mina vänner. Lev som fan!!

Har spenderat ett par fina dagar med bäb.
Liten är på semester hos mormor.
Själv har man varit på lite sjukhusbesök och annat. Då är det skönt att kunna få lite hjälp och hinna vila upp sig lite innan det är fullt i gång igen.

På måndag är det jobb igen och jag längtar. Åh, vad jag längtar.
På måndag är det rutiner, dagis och vardag igen.
Snart är det höst. Det börjar lukta höst utomhus nu. Jag kan inte rå för att jag börjar småle och njuta lite. Höst är så vackert.
Det är något speciellt med luften. Och med himlen. Som gör att den är mer .omfamnande.  på något vis. Mjukare.

Regnet är lugnande och man känner inte längre någon sommarstress. Jag tycker det är bra.
Jag har väntat länge nu.
Och snart är det vinter. Snart december. Snart jul.
Jag krullar tårna i förtjusning  och myser inombords.

Men innan det är dags för jul och ljus och värme är det på hög tid att få det som Jag vill i lägenheten.
Bäb blev glatt överraskad över mitt val av färger och tapeter i lägenheten och jag förstår henne.
Det är kanske inte riktigt mig. Men jag är så fasligt nöjd.
Lugna, ganska neutrala , varma färger.
Nu kliar det i hela mig efter mer möbler, mer hyllor, mer tavlor och lampor.
Jag tror det kommer bli underbart när det blir färdigt.
Som vi vill ha det. Jag och älskade Dotra.

Har precis skickat hem bäb och jag undrar om det inte är dags att fortsätta projekt städ och tvätt.
Packa upp fler lådor, ställa i ordning och torka av.
Jag njuter faktiskt. Det är mysigt.
Det är snart höst… Och den här helgen skall bestå av magi.
Hoppas jag.

I måndags fick vi en telefon från Maria som undrade om vi ville följa med till Danmark över dagen.
En sådan där tur/retur biljett där resan över tar 3 timmar.
Alldeles lagom och perfekt som en dagsutflykt tyckte vi!

Så det är klart vi tackade ja! Dagen blev otroligt lyckad och barnen uppförde sig som änglar trots att dom var tvungna att gå upp tidigt och det blev si och så med maten.
Våra båda talibaner är väldiga rutinbarn och har lite svårt för det här med att äta borta när det är annat runtomkring. Men det är klart. Det skulle kunna vara  åldern och kommer nog att bättra sig snart!

Vi började i alla fall med en stadig sjömansfrukost alá äggröra och bacon, köttbullar och prinskorv.
Sedan tittade vi på havet, inspekterade båten och avslutade i lekhörnan!
När det var dags att stiga i land i Danmark sov de små och vi vandrade runt i lite affärer, åt take-away thaimat och shoppade lite mer färdkost tills tillbakavägen skulle påbörjas.

När det väl var dags att åka tillbaka fick vi reda på att det både skulle vara fiskedamm och Nicke Nyfiken Show. Lyckat tänkte vi. Fiskedammen var skoj även fast Sannisen inte riktigt förstod vad det var… Showen var: Spännande.
En hög skrikande ungar varav min egna terrorist förmodligen var en av de som skrek högst. Hon ville ju in i showen och krama apan. Det var inte helt lätt att få henne att förstå att hon var tvungen att vänta. 
Ljudnivån blev stundtals väldigt hög men all in all var det väldigt lyckat och det var två trötta men supernöjda barn vi tog med oss hem den kvällen!
Middagen blev lätt i form av korv och bröd.
Är det semester så är det helt enkelt!

Inte nog med att barnen hade det fantastiskt… Det hade verkligen vi mammor med!
Vi spelade på Vinlotteri vilket resulterade i vinst för oss båda.
Själv kom jag hem med en flaska Whiskey och en flaska vin… Jag tror Maria lyckades kamma hem inte mindre än 2 flaskor vin och två flaskor Limetto.
Helt klart välkommet!

En dag vi kommer att minnas med glädje och värme som vi skall försöka göra om i höst helt klart!
Såvida det inte blåser höststormar.

Den här mamman är nämligen Väldigt känslig för vågor! : )