Och plötsligt kastas jag 6 år tillbaka i tiden.
Jag landar huvudstupa i ett rum på 11 kvm där röken ligger tät som tjock dimma och jag ser två flickor.
Den ena är blond och smal, den andra är rund och svarthårig. Slående motsatser men ljuset i ögonen desamma.
Det står ett par öppnade rödvinflaskor på bordet och en och annan Mariestad.
Man ser att dom är nära.. pratet flödar lätt men på ett allvarsamt sätt.
Jag kan inte urskilja deras ord men jag tror dom pratar om livet. Dom gjorde ofta det vet jag.
Då pratade de om den trassliga kärleken, trasiga själar och liv som inte blev riktigt som skulle.
På stereon spelas Hel .... jag ser att dom kan texten och i vissa partier sjunger dom med.

I takt med att vinet i flaskan sjunker blir deras ögonlock allt tyngre.
Jag ser att dom tillslut håller varrandra i handen och går och lägger sig..
Sida vid sida i två sängar dom skjutit intill varrandra.
Man är mindre ensam då.

Det sista jag hör är: "Jag älskar dig"
Jag vet inte vem som sade det.
Men jag vet att det var ömsesidigt..



Jenny... jag älskar dig, saknar dig och önskar att vi kunde spola tillbaka tiden till alla dom stjärnklara nätterna på balkongen, vinkvällarna, kramarna och närheten.

...Blunda nu...