Förlossningen!

En liten småvarning utfärdas om du är känslig ;)

Tack till Jen Som skrev berättelsen.. Jag minns som sagt inte så mycket..
Helt underbart beskrivit.. Och tack för att jag faktiskt framstår som ganska mänsklig trots hot,bajs och blod :p

(och nu var jag tvungen att gråta en skvätt igen..herreguud, vilken upplevelse) <3



När klockan närmade sig midnatt den 9 juli fick jag ett sms från Elin att det kanske skulle hända nåt inatt. Jag frågade hur värkarna kom och fick svaret att hon haft 5 värkar sen kl 21. Vis av min egen sega utdragna förlossning tänkte jag att, jaja, det dröjer nog, hoho!
Klockan 4 på natten den 10 juli ringde hon och sa att nu skulle hon åka in till Östra. Nu gjorde det för ont. Stackarn kunde inte svara på mina frågor så jag bad att få prata med Sofie och det fick jag.
Sofie sa att värkarna kom tätt och jag hoppade ur sängen och satte mig i bilen.
170 på motorvägen från Uddevalla till Gbg. Ojoj... Fort gick det!

När jag kom fram var klockan nästan halv 6 på morgonen. Sofie mötte mig utanför förlossningssal 2 och sa att Elin blev tvättad och ville vara ifred. Någon minut senare kom barnmorskan (Marlene?) ut och sa att nu fick vi gå in. Jag frågade hur det gick och till min stora förvåning sa hon att Elin var öppen 10 cm redan.
Elin satt på sängkanten och andades lustgas som inte hjälpte ett skit och jag och Sofie försökte peppa så gott det gick. Värkarna blev värre och värre och jag fick använda min lugnaste och mest övertalande röst för att få Elin att andas igenom värkarna. In genom näsan, ut genom munnen. Har aldrig sagt den frasen så ofta som den morgonen! :) Till min enorma förvåning så lydde Elin utan att skälla eller slåss. Vi andades i takt och hon tog sig igenom värkarna.

Strax efter 7 låg Elin på sidan i sängen och plötsligt gick vattnet. Splosh sa det och det var tur att varken jag eller Sofie satt i fotöljen som vi hade fått. Den blev dränkt. Efter att vattnet gått blev värkarna ännu värre och jag fick återigen säga till Elin att andas och andas.
Elin låg nu på rygg i sängen, i halvsittande ställning. Plötsligt försvann barnets hjärtljud från monitorn och alla blev hysteriskt oroliga. 5 personer stormade in i rummet efter att Emma (den nya barnmorskan som började kl 7) hade tryckt på larmet. Jag och Sofie tryckte oss in i ett hörn och höll varandra i hand. Jag bad en stilla liten bön till Gud att allt skulle gå bra.
En skalpelektrod sattes på barnets huvud, ultraljud gjordes och ett prov på fostervattnet togs. Inga hjärtljud. Elin frågade lätt hysteriskt och "han" levde, men fick inget svar. Tusen nålar stacks i hennes stackars händer utan förvarning men alla blodkärl sprack. En narkosläkare kom rusande som till slut lyckades få dit en nål.
Plötsligt dök barnets hjärtljud upp på monitorn och vi kunde alla andas ut. Barnet mådde bra.

Strax efter klockan 8 började Emma se lite uppjagad ut igen och Elins värkar var så starka så det enda som hördes från henne var ett starkt morrande i varje utandning. Jag stog bredvid och peppade så gott det gick. Emma ringde på läkaren och 8.15 kom han in i rummet och begärde att sugklockan skulle tas in. Barnets hjärtljud låg nu mellan 60-79 och för varje värk sjönk det mer.
Sugklockan fästes på bebisens huvud och läkaren sa till Elin att nu skulle dom samarbeta. Vid nästa värk skulle hon krysta och han skulle dra.
Värken kom, Elin tog i och läkaren drog. Huvudet kom ut en bit och Elin skrek för första gången ett högt skrik av smärta. Nästa värk skulle väntas in men Elin fejkade lite (det gjorde nog för ont att vänta) så läkaren drog och Elin tog i. Klockan 8.21 flög den vackraste lilla bebisen i världen ut!
Jag skrek till Elin att det blev en liten flicka och all Elins smärta förbyttes till en min av förvåning, glädje och lycka när den lilla lades upp på hennes bröst.

Jag och Sofie fick gemensamt klippa lillans navelsträng. Ett oerhört stort och lyckligt ögonblick!
Golvet (och läkaren) var täckt i en kladdig sörja av blod, vatten och bajs och det såg ut som om en smärre massaker hade tagit plats i rummet. Men Elin var lycklig. En stund...

Barnmorskan konstaterade att Elin spruckit rejält. Från vaginan och rätt ner till analen. Ringmuskeln var sprucken och det forsade blod.
Elin fick en vätska genom nålen i armen som skulle hjälpa till att dra ihop livmodern. Sen började Emma klämma på Elins mage och det var INTE populärt hos Elin. Hot och arga ord flög genom rummet och jag försökte få Elin att koncentrera sig på sin lilla dotter och låta Emma göra sitt jobb.
Moderkakan skulle krystas ut och det verkade vara det mest smärtsamma av allt, att döma av Elins tjut och förbannelser. Ut kom den iaf, jag tog en snabb kik på den men Elin vägrade. :)

Läkaren kallades in och konstaterade att Elin behövde upp på operation för att sy igen bristningarna.
Innan Elin skulle iväg vägdes och mättes den lilla.
3915g, 50 cm lång och huvudomkrets på 37cm. PERFEKT!

Strax innan klockan 10 rullades hon iväg och jag och Sofie lämnades med en arg liten bebis.
Det tog 5 oroliga timmar innan Elin rullades in i rummet på BB där jag satt med lillan och väntade. Sofie hade gått ungefär en halvtimme tidigare.
Elin hade blivit sydd, sövd och fått blod. Stackarn.
Men hennes min var ändå den lyckligaste i världen när hon fick hålla sin lilla dotter igen.

Tack bäb för att jag fick vara med!!!
Kram, Jen
 
 
 
 
  
 
 
  Nästa inlägg  
 

Kommentarer
Postat av: Linda m. 4 barn

GRATTIS till den lilla bebisen....skönt att allt gick bra.

2008-07-15 - 11:43:14
URL: http://tolovisa.blogg.se/
Postat av: Michis

Grattis till lillan!

2008-07-15 - 11:54:35
URL: http://michis.blogg.se/
Postat av: C

Åh, hon är såå fin!

Så underbart att träffa er <3

pussa på

2008-07-15 - 17:09:08
URL: http://vinterskugge.blogg.se/
Postat av: Josefin

Längtar tills vi ses : )

2008-07-15 - 20:07:33
URL: http://metrobloggen.se/josefliin
Postat av: Erika

Starkt jobbat av dig! Otroligt starkt! Du verkade ta dig igenom det på bästa sätt ändå. Än en gång... GRATTIS!

2008-07-16 - 15:52:39
URL: http://theerika.blogg.se/
Postat av: Jen

Ohh, sicken upplevelse!

Hade det varit jag som låg där, så hade jag dött....

men då blir jag vääldigt försvagad vid synen av blod. ughh!

Så starkt jobbat älskade!(eftersom det gick så bra,

så är det ju en självklarhet att det är du

som får stå för jobbet när min tur är inne..) ;)

Love to love you!

2008-07-17 - 11:17:25
URL: http://pansky.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0