Ett litet tack till Er alla som står ut med en allmänt besvärlig gnällig, hormonell kärring ...
Jag älskar Er och utan Er hade jag aldrig klarat mig igenom den här perioden!


Att vara ensamstående är både skrämmande, underbart och konstigt...
Jag som alltid har varit förespråkare av den ulitimata kärnfamiljen.. Men onekligen.. vissa saker kan man inte göra så mycket åt..
Och ångrar gör jag inte för en sekund trots att jag kanske gnäller lite ibland.. *host*

Lillälsk är det absolut bästa som hänt mig och jag skulle aldrig vilja vara utan honom!
Men onekligen vore det fint att ha ngn att dela allt med.. Men vad säger man.. dubbel glädje till mig? *ler lite*

Nu blir det sängen.. Ögonen går i kors och Herr Greger har redan somnat under köksbordet!

Godnatt mina vänner.. Snart är det Helg :)


Ps: Varför och framförallt Hur hinner klockan alltid bli så mycket?
Mina dagar är fruktansvärt långa men inte får jag gjort ngt mer för det.. mysterium det där!

Och ett litet ps till:
Lägg gärna till mig på bloggkoll.. jag har extremt spännande liv som ni verkligen borde passa på att följa ;)