Tittar på gamla barnprogram från slutet av 80-talet, förtränger ensamheten och dricker för mycket kaffe.
Det börjar dock bli sent och jag borde sova. Men det där med tomma sängar skrämmer mig lite numera. Tomhet.

Det är hemskt vad fort man vänjer sig.

Nåväl.. resan från Std gick bra trots att älsk var vaken hela vägen..
Det kom faktiskt fram en tant när vi kom till Göteborg och sade: "Tänk vilken duktig och snäll unge som har varit vaken och skött sig så bra hela vägen!"
Och jag kan inte annat än att ta åt mig och bli varm i hjärtat.
Lite som min mamma sade imorse.. "Man ser att hon verkligen tycker om dig och att hon vet att du är hennes mamma .. Hennes blick är annorlunda och mer kärleksfull mot dig än ngn annan även fast hon är charmig då med"
Det är sådant som gör en glad.. Som fungerar lite som ett bevis på att man gör något rätt.
För man är onekligen rädd och paranoid.. jämt..
Men det skall nog gå bra det här.. Jag och Sannisen mot världen!

Nej, slutsvammlat. Klockan är mycket och det kommer en dag imorgon med. Vad den har att bjuda på vet jag dock inte ännu. Nånting får man hitta på iaf!

Nu blir det att köra en maskin med tvätt och hitta sängen..

Sweet dreams.