Reser runt...
Det har varit mycket fart och fläkt i det senaste.
Det har varit massa badutflykter, fikastunder, resa till Strömstad, utgång med VackerC och kvällar med Pax.
Nu har vi åkt till Uddevalla och jag räknar med att vi stannar här tills på fredag och sedan åker direkt till Strömstad.
Får väl hålla lite koll på ekonomin men ... most likely så blir det så i alla fall!
Lite kul att komma till Uddevalla.. Jag bodde ju här ett år när jag gick i gymnasiet. Konstaterade förövrigt att det var inte mindre än tio år sedan och jag känner mig plötsligt lastgammal. Suck.
Men det känns fortfarande lite som att komma hem.. lite vemodigt men fint kan man väl kanske beskriva det som.. Och att sedan springa på han som mer eller mindre "delade" lght med mig var oxå väldigt trevligt. Han ser exakt likadan ut fast kanske lite äldre? Men fortfarande ack, så trevlig och rolig. Hans fru som jag tidigare bara hört talas om var även hon en himla trevlig människa och vi alla tre flickor och Lilla skrutt har spenderat dagen på Jennifers balkong och snackat gamla minnen, borttappade folk och som vanligt när man sitter tre tjejer... Sex. Hehe. Det ligger nog i våra gener.
Och som en liten avslutning:
Vad tycker ni om Michael Jackson hysterin?
Jag säger inte att han inte var stor eller väldigt begåvad.. för det var han. Verkligen! Han hade en stor, stor talang och berörde oerhört många människor med bland annat sin musik!
Men att ta livet av sig för honom? Att gråta i veckor? Att sluta fungera?
Är det inte lite overkill?
Förlåt. Jag förstår bara inte!
Hade det varit en nära vän, familjemedlem eller dylikt så självklart... men det här är en idol. En människa ni faktiskt inte känner i det verkliga livet...
Så... vad tycker NI?
Michael Jackson var en stjärna och hans musik kommer att fortsätta leva. Jag var till och med i Göteborg och såg honom 1988. Men jag håller med dig...man tar inte livet av sig för att en stjärna dör, att gråta i veckor är lite väl...det är ganska mycket overkill.
Så tycker jag...
Det är olika hur man reagerar. Michael-fan har ofta en speciell kärlek till honom, det får man respektera. Dom kan se honom som en familjemedlem, en vän, än ängel eller vad som..Någon som alltid funnits där, muntrat upp i mörka stunder et.c. Givetvis sorgligt att människor tar sina liv för det, men att sörja är bara naturligt.
Och han var inte bara en stor stjärna och musiker..han var en generös och älskvärd man överlag, som donerat mest pengar utav kändiseliten till välgörenhet, byggt brännskadscenter, sjukhusrum, hjälp fattiga, svaga, plågade, ensamma, hungriga, sjuka et.c.
Han försökte förändra världen.
Spelar ingen roll om man inte känner honom i verkliga livet. Har han hängt med en under många år och man verkligen fastnat för hans godhet, musik m.m så är sorgen djup. Och jag tror jag pratar för dom flesta fans när jag säger att det som man sörjer mest är hans orättvisa behandling han fick (framförallt av USA då såklart, vad annars) vid livet när han bara försökte göra gott. Skit, hån, slag i ansiktet, giriga människor, elaka rykten och bakhugg var vardagsmat för honom i över 30 år. Förstå den ångesten. Men nu passar det sig att hylla? Nej far åt helvete med sådant hyckleri!
