Ibland så blir man lite ... förvånad! Som i måndags morse...

Jag går till dagis för att lämna liten och knallar sedan glatt iväg hem för att lägga mig med en kopp kaffe och en bok innan jag skulle dra igång med dagens sysslor. 
Sagt och gjort. Jag hinner dock knappt lägga mig ner innan det ringer hysteriskt i den där (jävla) porttelefonen som de flesta vet att jag är sjukt nervös för. 

Jag såg för mig både det ena och det femte vill jag lova!

Jag svarar med mitt sedvanliga något otrevliga: Ja? 
...Och får höra ett: Hej.... av en mansröst. (som jag inte kände igen. Alls)

- Vem är det, var jag tvungen att fråga något upprörd eftersom jag faktiskt inte hade någon som helst jävla aning... 
andas Elin, andas.

- Jag kommer för att åsamka dig smärta säger personen.

Gudars jävla skymning, tänkte jag!! Nu kommer det ett gammalt ligg jag har dissat eller något annat minst lika otrevligt.
Behöver jag säga att jag var skitskraj med en puls på ungefär 300 slag i minuten?

Nyfikenheten ligger i människans natur och således i min. Jag var ju tvungen att släppa in karln...

Tro, att jag är tacksam för det idag!
Ut kom nämligen ett stycke D. D är en bekant som jag lärt känna lite smått senaste åren. 
Han är bland annat jävligt duktig på att gadda folk. 
Att jag vill ha en tattoo har jag ju vetat länge ... och vi har pratat om det länge, jag och D. 
Men att vi hade bestämt Måndag, det mindes jag ju inte alls förrens han kom ut ur hissen! 

Så nu sitter det en gadd på min högra överarm. Snygg som satan är den och den betyder sådär fruktansvärt mycket som något Borde göra när det får lov att pryda ens kropp i sisådär 60 år till!

Historien bakom motivet lovar jag att ni skall få en annan dag. 
Men det speglar en epok i mitt liv, en musik och ett vackert minne som jag alltid kommer bära med mig!