Älskling sover gott i sin säng och det skall snart hennes mamma göra oxå!
Jag skall bara först...

Imorgon bär det av på spännande äventyr och jag är sjukt nervös även fast jag kanske inte borde vara det.
I onsdags fick jag ångest innan jag gick och lade mig.
Tankarna på mitt oengagemang i jobbsökandet började fräta på mig och för att jag överhuvudtaget skulle kunna sova var jag tvungen att åtgärda problemet.
Jag drog iväg en ansökan mitt i natten, ångesten stillades och jag kunde lägga mig med gott samvete! (host)

På fredagen ringde det från privat nummer. Elin lika trevlig som alltid svarar tvärilsket:
- Jaaaaaaaaaaaa?
(där rök illusionen om att jag hade en trevlig telefonröst lixom)

Människan presenterade sig och bad mig i alla fall komma på en intervju imorgon.
Shit?!
Hur i helvete gör man? Jag minns inte? Måste man prata? Måste man klä på sig?
Jag har inga kläder och jag tror jag blivit stum. Och hjärndöd.
Behöver jag säga att jag hatar anställningsintervjuer? Den där grejjen med att sälja sig själv ligger inte för mig.

I need some peptalk here!

Dock tror jag inte jag lär få det då de behöver någon som kan jobba vardagar och varannan helg. Men det är värt att gå dit och kolla i alla fall. Kanske övervinner man lite av skräcken. Vad vet jag?
Om jag nu ens hittar dit.
Jag är inte direkt känd för mitt lokalsinne! Ehmpf!

Men OM jag nu hade fått det där jobbet... Kan ni tänka Er Mig på nummerupplysningen?

Hallå ja?!

Jo, det hade nog blivit grejjer det... jävlar i min låda!

Ni kan väl i alla fall hålla en liten tumme för mig snälla. Jag behöver verkligen det!

And finally... Dagis imorgon! Ååh, vad vi har längtat!