Jag älskar mitt barn. Över allt annat! Hela tiden och alltid. Men ibland, ibland... så tror jag seriöst hon försöker att skicka mig till Lillhagen.
Och ja, självklart förstår jag att när hon lär sig något nytt är det jätteskoj och hon är stolt. 
Och det borde kanske jag vara med men ...Jag klarar faktiskt inte det just den här gången!

Hon är ute ur sängjäveln innan jag ens hinner ut ur rummet i princip. 
Varannan minut bar jag tillbaka henne till sängen. 


I tre "&#%"% timmar.
Det blir ungefär 100000 gånger skulle jag tro?!

Inte nog med att hon var väldigt nöjd med sig själv så varje gång hon lyckades ta sig förbi mig och smita in i köket.. (man kan springa runt i varv i lägenheten) så skrålar hon: 
Nanananananana... Du kan inte taaaaa mig ....


Behöver jag säga att ungen var VÄLDIGT billig en stund?! :P

Tillråga på allt så kom feber och bihåleinflamation som ett brev på posten.
Fy farao, vad jag älskar Sommar.



Skjut mig nu tack!