Ibland uppstår pinsamma situationer. Den ena mer pinsam än den andra.
Och eftersom jag vet att speciellt vissa av er (Läs: Jenny och Martina) roas att läsa om speciellt dessa episoder så bjuder jag på denna.


En helt vanlig dag på Ica.

Jag, Mia och våra två små töser lallar runt i vår egen värld inne bland hyllorna på Ica Maxi i Angered. Det är stor affär med mycket folk.
Plötsligt får jag syn på något bekant... En lång, ganska smal, blond kille med ett smått efterblivet uttryck i ansiktet.. Det tog mig tre sekunder innan jag kopplade att: Nej! Han där drog jag över någongång efter krogen för låt oss säga ett par år sedan..

Jag reagerade som man gör i vilken kris-situation som helst: Run and Hide!
Så jag försökte diskret smyga undan men ack, det var försent. Han hade fått syn på mig! Pust. Vad gör jag nu?
Jag insåg snabbt att: Ok, det här är ju jävligt pinsamt för oss båda så han kommer nog göra som jag och låtsas som ingenting... så jag tittade åt ett annat håll och låtsades vara väldigt intresserad av knäckebröd och pepparkakor..

Plötsligt känner jag den där stirrande menande blicken på mig.. och jag vänder mig om ..: Eh, nämen hej.. eh.. heh.. Och ni vet hur man försöker le medans blicken försöker fästa sig vid något objekt långt bort..
Så började vad som blev ett katastrofalt försök till samtal:

Han: "Jag tyckte väl att det var du, det var ju himla längesedan.. Hur mår du då?"
Jag: "Jo, jag känner väl igen dig med, heh.. jo,tack, det är bra.. självdå? hmpf.. stampar lite otåligt och väntar på att få avlägnsa mig snabbast möjligt"
Han: Jodå, det är bra, bara bra.. *host* Så ja, har du varit något på "Bordet" på sistone då?
Jag: "Eh, nej.. *pekar på barnvagnen* Jag sitter mest hemma.. Bara hemma faktiskt. Jag går Aldrig! ut längre.. *poängterar noga att: Mig får du verkligen aldrig ligga med igen*
Han: Jaha, ja, just det.. heh.. *tittar lite förvirrat på barnvagenen* Ja, den är din ja.. Jaja.. jamen grattis.. vad kul, hemskt roligt för dig.. "

Och man tänker.. tar det aldrig slut.. och efter lite mer dösnack rymde jag och började plocka mina apelsiner jag skulle ha.. nöjd över att han finally var borta.. men plötsligt står han bredvid igen som gubben i lådan..

Han: Så ehm.. ja, heh, du skall inte gå ut snart då? Vi kanske kan ses? *ser lite nervös ut*
Jag: *pekar återigen på barnvagnen* Nej, jag kommer faktiskt Aldrig ut längre.. jag sitter Bara hemma varje kväll.. *fortsätter frenetiskt att plocka bland apelsinerna*

Tills det dummaste ever kommer...

Han: Jo, du alltså.. *host harkel* Alltså.. ungen.. Den är inte min va?
Jag: Nej, det är den verkligen inte. Hon är fyra månader.. Det är ingen chans! *suckar lite*
Han: Jaha, vad bra..Nej, alltså, jag trodde ju inte det men.. Man blir ju lite rädd lixom .. hö hö.. Men vi kanske kan ses någongång då?
Jag: Ehm . ja.. vi kanske ses någon gång..

Ridå!



Alltså ... hade jordan kunnat öppna sig.. då hoppas jag att den hade ätit upp honom!
Något dummare får man leta efter! Nog för att alkohol gör saker med hjärnan... men alltså ..vad tänkte jag?
Han måste ha varit efterbliven på riktigt!
Jag skäms!

Suck. Nu vågar man knappt gå till Ica längre heller!

You go Elin!

Nu blir det sängen. Ensam!