Ett leende tack?!



Jag tycker det är hemskt märkligt hur vissa folk agerar när dom kommer i möte med andra.

För mig är vissa saker självklara medan det tydligen inte är det för andra. Då undrar jag: Är det mig eller dom det är fel på?

Det jag stör mig på just nu är: Hur svårt kan det vara att ge ett litet leende, ge lite respons?

När man till exempel står på bussen och det står två barnvagnar bredvid varandra. Varav det ena barnet försöket pocka på det andra barnets uppmärksamhet men inte får någon respons varken från barnet eller föräldern trots att den försöker till de grader.

Då undrar jag: Är det så svårt som vuxen att ge ett litet leende? Ett litet: Hej, jag ser dig lilla vän?
Ok, jag säger inte att man skall ägna sina bussresor åt att prata med andras barn. Det är inte det, det handlar om.
Men vafan, ett leende. Den där lilla bekräftelsen på att de små oxå syns och är värda att se.

Har jag rätt eller har jag fel?
Berätta gärna hur NI tycker!


Nu är det dags för oss att ta oss till Angered, leka lite med Robbin och äta drickyoghurt på ängen. Plocka blommor och rulla runt i blött sommargräs.

Vi hörs ikväll vännerna!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ouch! Jag känner mig enormt träffad. Ehh!

Nog för att kan ge ett litet leende ibland,

men allt som oftast så nonchar jag helt enkelt.

Bara låtsas om som att jag inte ser de små liven.

Det må låta brutalt men på så sätt så sker inga missförstånd...

Jag vet nämligen inte vad jag ska säga om den lilla saken börjar tilltala mig, så rätt som det är så kan de börja tjuta av ingen anledning.

Utan helt enkelt för att jag sagt något fel, eller rent av gjort en konstig min. :0



Men nej, det är inte fel på dig. Det är alla vi andra surpuppor som inte kan ge ett leende tillbaka som det är fel på. :D

Puss

2010-06-13 - 22:01:05
Postat av: Tezz

Jag skulle inte kunna låta bli att le helt klart.

Har jag med ett eget barn också så skulle jag absolut prata på om mamman inte pratar och är tråkig pratar jag med barnen haha.. ja kan helt enkelt inte ignorera hur som helst. Absolut inte leende små barn. skulle kännas helt fel i magen.

Men tyvärr får man väl se de som en lärdom, alla är inte gulliga och trevliga här i världen, och det är nog lika bra barnen lär sig det..

2010-06-15 - 00:18:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0