Det är sent. Idag igen. Jag är skadat trött och jag vill inget hellre än att sova.
Men jag vill sova lugnt, tryggt och drömlöst.
Jag vill inte vakna hundra gånger av mardrömmar som håller på att ge mig psykbryt. Att inte veta vad som är dröm och vad som är verklighet. Jag vill inte vakna och tro att hjärtat håller på att slitas ur bröstet på mig.
Jag vill inte vakna med en inre stress som kan liknas vid hjärtattackstillstånd.

Jag är trött på dålig sömn, mardrömmar och inre stress.
Hade jag kunnat sluta sova så hade jag gjort det. Omedelbart. Det är endast ett nödvändigt ont.
Jag vill inte...


...Och numera sover jag med kläderna på...