Herr Ångest har kommit för att stanna.
Herr Ångest är inget fan av vräkningsorder.
Det är inte jag heller.
Längre.

Efter årtal av fighter med Herr Ångest har jag tröttnat och insett att det alltid är han som vinner i det långa loppet.
Det är alltid han som skrattar sist.
Aldrig jag.

Men han är snäll. För ibland så låter han mig tro. Att jag har vunnit.
(Jag är så lycklig då)
En stund. Tills han tröttnar. Och sparkar till mig så jag faller.
Igen.

Ikväll tänker jag bjuda honom på te och låta honom vila här.
Han och jag.
För vi är ändå ett team.
Jag och Herr ångest.

Men jag skall inte låta honom bygga bo.
bara vila. precis som jag. samla kraft.
så vi kan fortsätta fightas.
han och jag.


(och jag undrar om han tar illa upp om jag anser att vi är så nära att jag har rätt att ändra efternamn till ångest)