"Tänkte att jag faktiskt skulle skicka dig ett brev. Eftersom vi aldrig pratar eftersom  vi aldrig ses"

Men sedan inser jag att du faktiskt inte finns mer.. Och du är inte bara ett mail bort. Och jag kan inte ringa. Men vi ringde o andra sidan aldrig till varrandra du och jag. Vi hade aldrig den relationen.
Och det är kanske det som gör att jag inte riktigt kan förstå att du är borta. För det gick alltid tid mellan våra mail... Och vi träffades ju så sällan du och jag.
Det är svårt när det skiljer tusentals mil.
Men jag hoppas du vet att jag saknade dig. Varje dag, varje minut för jag älskade dig så oerhört.
Den 17:e december är det tre år sedan du gick bort och varje dag gör fortfarande lika ont. Det är så svårt att leva vidare när du var hela min värld.

Jag skulle så gärna vilja berätta att du har ett barnbarn pappa. Jag skulle så gärna vilja visa hur vacker hon är. Att jag faktiskt har lyckats med någonting. Jag tror du hade blivit stolt över mig. Jag skulle vilja att du fick hålla henne och vara morfar. Du borde ha fått se henne le pappa. Hon är det ljuvligaste i världen och jag vet att du hade avgudat henne.

På kvällarna sjunger jag för henne.. och jag sjunger dom sångerna du sjöng för mig och sedan berättar jag om dig. Och någon dag kommer hon bli stor nog att förstå och då kommer hon veta att du var den finaste människan i världen.
Jag har sagt att du bor bland sjärnorna pappa.. och jag har visat henne korten på dig och mig som hänger på väggen...
Och jag skall erkänna att jag har gråtit... även fast jag vet att du inte gillade när jag grät..och även fast jag vet att Sanna kanske inte förstår så just när vi tittade på korten och jag grät så blev hon helt lugn och lade sin kind helt intill min precis som för att lugna mig.. Det kändes som ett tecken och det kändes bra..
Jag vet att du finns med oss och du kommer leva i våra hjärtan alltid.

Jag tror du tittar ner på oss och ler nu..

Jag skulle önska att det fanns en grav att gå till ...någonstans att hälsa på .. att få känna mig nära dig igen.
Jag hade behövt lite av din styrka pappa för ibland känns det som att jag inte orkar längre.
Men jag kämpar för dig och Sanna och för att jag vill att ni skall vara stolta över mig..

Och mitt i tröttheten så sitter jag här och svammlar.. orden stakar sig och jag önskar det var lättare att skriva de rätta sakerna.. Nu blir allt bara förvirrat.

Du kommer alltid vara min hjälte pappa. Den som inspirerar mig och ger mig kraft.
Jag skall försöka vara det samma för Sanna!

Jag älskar dig så.

Stanna kvar och vaka över oss nu snälla. Vi behöver dig. Jag och ditt barnbarn.

Evig kärlek.

//Din Dotter

"Sov lille liten min, sov og bli stor.
Ti mens du sover våker din mor.
Hun passer på deg, hun går ej fra.
Sov lille liten min, sov og bli stor"