Det är väl på tiden att släppa bomben. Vissa vet och vissa vet inte.
Jag har tagit kontakt med den lilla människans pappa. Eller rättare sagt så har han tagit kontakt med mig.
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga eller hur jag skall reagera eller för den delen bete mig.

Det är en väldigt märklig situation som jag självklart vet att jag försatt mig i alldeles själv.. men som likförbannat känns jävligt .. otrygg.
Självklart vill jag att den lilla människan skall ha sin pappa. Jag är av en uppfattning av att barn behöver en pappa.
Med detta säger jag inte att barn utan en pappa/fadersfigur har det sämre!
Jag kan tänka tillbaka på min egen barndom och se hur mycket min pappa betydde. Jag vill inte ta det ifrån min lilla.
Men frågan som återstår är: Är han bra för henne? Kan det fungera?

En liten tid nu tyckte jag det verkade bra.. och nästintill tryggt.
Men Redan nu... efter en vecka börjar han skrämma mig.
-"Du vet att jag alltid kommer hitta dig om du inte kommer hem"
-"Du skall inte ha några andra killar i lägenheten... Det är inte bra för våran dotter"

Ni som känner mig känner även till mina fördomar. Detta beteendet gör inte saken bättre!

Jag hoppas att som han säger: Att vi kan skapa en mogen och vuxen relation. Att göra det som är bäst för den lilla!
Ingenting hade gjort mig gladare..
Men om han menar att det innebär att leva tillsammans, vara ihop och skaffa syskon vilket han verkar tro är det inget som någonsin kommer inträffa.
Jag har informerat om det. Även om kontaktannonser.
I´m sorry... men så är det. En relation med honom är ingenting som någonsin kommer  bli av. Oavsett!

Nu är jag återigen scared shitless och jag vet inte alls vad jag skall ta mig till.
Jag undrar om jag har gjort fel... men jag vet att jag alltid kommit att ångra om jag gjort annorlunda.

Vänligen skjut mig!

Jag sitter och försöker ladda ner musik som jag kan fylla min gamla halvtrasiga mp3 spelare med.
Utan min mp3 spelare hade jag förmodligen varit inlåst på någon anstalt för våldsamt beteende och eller ev. mord.
Jag gillar inte att åka buss och spårvagn helt enkelt.. Jag skall vara ärlig och säga till viss del är det våra nya landsmän som driver mig till Vansinne med sina extremt höga konversationer och skrikiga ungar.
Och nej, jag är väl inte ett dugg fördomsfull alls. Jag bor i Ghettot och jag lovar att det stämmer. Kom och hälsa på.
Sedan är jag förvisso inget fan av tonåringar heller...
Ok, ok.. Jag är en gnällig jävel.
Kontentan: Jag laddar ner musik..

Jag letade efter en låt med Björn Afzelius så jag tog en fil med lite olika skivor i... Och nu när jag skulle slänga in lite låtar i playlisten fick jag plötsligt en stor jävla klump i magen och ögonen tårades.
Det kändes som det var igår att telefonen ringde mitt i natten.. Eller klockan var kanske bara 01.. Eller 00... Och det var min Morbror. Jag var i duschen och svarade inte.. Jag tänkte att: Äsch, han har väl bara tagit en öl förmycket eller så..
Men han ringde igen och jag kände mig tvungen.

Elin-Carina... Mamma är på sjukhuset. Dom säger hon har fått en hjärnblödning. Hon flygs med helikopter till Rikshospitalet nu!

Natten är som i en dimma. Jag gick runt, skakade och kedjerökte.. Men jag grät inte. För i min värld kunde det inte vara så. Det fick inte vara så. Det var 11 sept... året innan den 17 december gick pappa bort..
Det kunde lixom inte vara så jävla orättvist..

Jag tog första bussen till Oslo. .. jag hade packat en ryggsäck med lite ombyten till mig och ett par saker till mamma.
Jag var säker på att jag snart skulle vara på väg hem.

Jag hade så jävla fel.

Jag möttes av släkten och blev intryckt i en  bil som körde lite för fort till sjukhuset. Synen som väl mötte mig var värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
Slangar precis överallt... till och med ut ur hjärnan. Man såg vätskan färdas.. Det sjuka. Gröna.
Hon låg i koma. Dom skulle inte väcka henne på en dag..
En dag blev fem.

Tiden som följde var fruktansvärd. Jag spenderade 7-23 på sjukhuset .. Nätterna spenderades på en luftmadras i ett vardagsrum i Oslo. Lite över två månader.. Fast ganska ofta sov jag i väntrummet på intensiven/neurolog eller med huvudet i fotändan på mammas säng.

Jag hade med mig två saker till mamma. Raggsockar, var det ena. Fråga inte vad jag tänkte. Men jag tror jag tänkte att det är hemskt att frysa och det kanske inte är så varmt på sjukhus i september. Hon hade långa stödstrumpor för blodcirkulationen i många veckor och jag vet aldrig vart raggsockerna tog vägen.

Det andra var en nalle. Alla behöver en nalle. Att nallen tydligen lärde henne finska fula ord och svor som en borstbindare är smällar man får ta...
Eller som när hon rev ur slangarna, vägrade lyssna och var allmänt galen.

Alla timmar när jag vandrade runt på det där gigantiska sjukhuset och var så fruktansvärt, fruktansvärt rädd så hade jag med mig min mp3 spelare. Det finns inte många låtar jag ville lyssna på just under den perioden. Men en av dom var just Två Ljus med Björn Afzelius.
Jag skapade mig en ritual att varje kväll vid en viss tidpunkt på kvällen efter att jag varit ute och rökt så satte jag på den låten när jag begav mig in i korridorerna igen...På vägen till hissarna passerade man en önskedamm och ett kapell. Varenda kväll slänge jag ett mynt i dammen och önskade att mamma skulle bli frisk... Många gånger gick jag även in i kapellet. På något vis så kändes det tryggt och rofyllt. Jag tände ljus och ibland  fanns det någon anhörig eller besökande som satt och spelade på pianot...

Hon kom sig.. Sakta men säkert. Efter rekreation på 3 olika sjukhus och en del månader senare var hon frisk igen.
Det var ingen som hade vågat varken tro eller hoppas.
Överläkarens ord de första dagarna var: Jag räddade henne då, men jag tror inte hon kommer överleva. Det får inte ni heller tro.
Men hon är en kämpe min mamma.
All ära och Cred till henne!

Tänk om det inte gått så bra.. Tänk om hon missat Sanna.. det finns så otroligt mycket...

Men jag är otroligt tacksam för att jag har henne .. trots våra olikheter och likheter.

Tack för att du finns Mamma.



...Och jag tänder fortfarande ljus för dig ibland...

Jag har landat i Strömstad nu. Rättare sagt igår.
När jag gick ut ur bilen så såg jag grannens barn och jag fick en sådan där aha-upplevelse...
Solen sken och jag drog ett djupt andetag och kände hur mycket friskare luften var här.. och när jag tittade på Linnea så såg jag en brunbränd lycklig unge.
När jag tänkte lite närmare på det senare på kvällen insåg jag att barnen faktiskt ser mycket friskare ut på landet.
Det är egentligen ingenting som jag har tänkt på innan. Men självklart är det logiskt!

Här leker barnen ute, dom använder sin fantasi och regnar det är det bara en bonus. Ungefär.
I storstäder blir det inte riktigt samma sak. Det finns inga skogar, bäckar och berg. Det finns inte samma möjligheter helt enkelt. Det är sorgligt.
Lille Skrot har sina bästa vänner i Göteborg. Jag med. .. och det känns tungt att eventuellt flytta därifrån med henne.. Samtidigt som jag önskar att hon skall växa upp på landet och allt det här.

Dessutom är det faktiskt... tyvärr... så att det inte alls är lika accepterat att vara ensamstående i en småstad som i en storstad. Så är det bara. Man kommer inte in lika lätt i gemenskaper och jag undrar lite om man kommer känna sig ensam efter ett tag?

Herregud, jag blir galen av allt tänkande.. Kunde det inte bara ha varit närmare? Lättare?


Vad hade ni gjort? Utifrån perspektiv som miljö, vänner, skola, möjligheter?

Jag behöver alla råd jag kan få!

Besöket jag var så skadat nervös för tidigae igår gick faktiskt bra. Trots alla mina farhågor och inbillade skräckscenarion. Nästan lite för bra faktiskt. Men nej, jag har bestämt mig för att lita på han och ge han en chans. Det är alla värda.. Vi kom överens om att ta saker lugnt och lära känna varandra. En bra början. Dock kommer det ta tid. Det vet vi båda.. Men vi har tid! Nu både sover och skriver jag visst så jag säger godnatt! Imorgon.. Eller .. Snart så är det 2-års kalas! Lord, have mercy!

15 grader, grått och dimmigt. Jag gnäller dock inte för jag tycker det är mysigt att kura in sig i en tjock tröja, filt och dricka morgonkaffe och röka på balkongen. Sömnen har varit näst intill obefintlig inatt. Jag är sjukt nervös över besöket om några timmar.. Vi måste prata, som vuxna människor.. Var orden han använde. Det kan betyda att vi antingen kommer överens och att han respekterar mina krav och rädsla eller så ställer han helt enkelt till et helvete. Åh, wish me luck!

Jag slutar aldrig drömma om att bo i en stad som aldrig sover. En stad full av ljus. Blinkande neonskyltar och nattöppna supermarkets. Jag undrar om drömmen är vackrare än verkligheten och jag försöker be mig själv att sluta vara så jävla naiv. För såklart är drömmen bättre.. Även fast jag vet att det kan bli fantastiskt. Och det är på hög tid att försöka ta tag i saker,kolla och leta.. We got to get away!

Jävla lugnande I tell ya. Aldrig mer! Av för och eftermiddagen igår minns jag inget. Tröttheten var ett faktum hela dagen.. Och illamåendet. Idag har man kräkts och b.. Om vartannat när man inte sovit och el. Varit ynkllig och gråtit. Suck. Och stackars min ängel.. Hennes mamma är inget rolig! Men nu är hon i säng och strax jag med.. Godnatt mina vänner.. Jag hoppas ni har en fin helg!

Turbulenta tider. Det ena bakslaget avlöser det andra. A slap in the face and a kick in the balls.. Vardagsmat. Tiden hos tandläkaren om fem min känns som en piss i havet. Jag undrar lite om det är den här gången jag går under?

Igår 10/7-09 blev min lilla människa 1 år!
Det började fint med att hennes mamma sjöng för henne.. men jag vet inte.. jag blev så känslosam så jag grät mest.
Min lilla lilla skrotunge... Vart tog tiden vägen?

Hon har fått en del av sina presenter redan och en del väntar vi in.. Men det som vi vet nu är en pool och en sandlåda att ha hos mormor, potta, leksaker, kläder och förhoppningsvis en rullgardin av J och T.
Säkerligen en hel del till som kommer från släkten eftersom de flesta är på semester nu men Lilla är toknöjd och det är hennes mamma oxå!

Och med tanke på att jag är en sådan Hemsk mamma så fick mitt barn ingen tårta igår!
Det ni...
Det är ju det här med små barn, socker, sötsaker=onödigt...

Men hon fick massa moreller, bäbiskex, smörgåsrån och annat så hon var så lycklig :)

I övrigt är jag egentligen sjukt nöjd med regnet men det vore snart skönt att få ut liten lite... det blir lite tight med massa väggar runt hela tiden..
(och eftersom jag är sämst så glömde jag helt bort att packa regnkläder eftersom det var strålande sol när vi åkte)

Oh well.. Imorgon bär det nog av hem tror jag...

Har lite planer att smida..
En träff att försöka styra upp ikväll.. vet bara inte hur .. Men ja, vi får se helt enkelt!


Hoppas ni har haft en fin helg trots allt regn...
Vad pysslar ni med förresten? Ni är så tysta numer!

//Tant E off för frukost!

.....Voine Voine.....

Strömstad eller Göteborg? Göteborg eller Strömstad?
Jag kan inte bestämma mig.
Båda delar lockar och jag tror jag är för trött för att tänka klart och dessutom har Pax övergivit mig så där är det ju inte direkt heller någon hjälp att få.

Har stulit en hemskt massa gamla kort som Pax hade liggandes på sin dator. Kul att ha kvar som minnen även fast man kanske inte alltid vill visa allt för alla :)
Dessutom var det faktiskt en del kort jag inte hade sett ännu och det är ju faktiskt det roligaste.
Bland annat korten från spelningen med Jävlar Anamma i April.
Oh such memories... Spelningen var fasligt jävla grym helt enkelt!


Någon som har lust att sponsra mig med en resa?
Jag vill utomlands... helst igår.
Anyone?

Liten fyller faktiskt år imorgon... hon önskar sin mamma en enkel flygbiljett långt, långt bort!

Tack på förhand och allt det där!
Maila bara så skickar jag alla uppgifter! :)

Oh well.. röka och klä på sig kanske.. börja göra sig i ordning och vänta in Pax.

Hur ser Eran helg ut?
Storslagna, semester/sommarplaner?

Det har varit mycket fart och fläkt i det senaste.
Det har varit massa badutflykter, fikastunder, resa till Strömstad, utgång med VackerC och kvällar med Pax.
Nu har vi åkt till Uddevalla och jag räknar med att vi stannar här tills på fredag och sedan åker direkt till Strömstad.
Får väl hålla lite koll på ekonomin men ... most likely så blir det så i alla fall!

Lite kul att komma till Uddevalla.. Jag bodde ju här ett år när jag gick i gymnasiet. Konstaterade förövrigt att det var inte mindre än tio år sedan och jag känner mig plötsligt lastgammal. Suck.
Men det känns fortfarande lite som att komma hem.. lite vemodigt men fint kan man väl kanske beskriva det som.. Och att sedan springa på han som mer eller mindre "delade" lght med mig var oxå väldigt trevligt. Han ser exakt likadan ut fast kanske lite äldre? Men fortfarande ack, så trevlig och rolig. Hans fru som jag tidigare bara hört talas om var även hon en himla trevlig människa och vi alla tre flickor och Lilla skrutt har spenderat dagen på Jennifers balkong och snackat gamla minnen, borttappade folk och som vanligt när man sitter tre tjejer... Sex. Hehe. Det ligger nog i våra gener.


Och som en liten avslutning:
Vad tycker ni om Michael Jackson hysterin?

Jag säger inte att han inte var stor eller väldigt begåvad.. för det var han. Verkligen! Han hade en stor, stor talang och berörde oerhört många människor med bland annat sin musik!
Men att ta livet av sig för honom? Att gråta i veckor? Att sluta fungera?
Är det inte lite overkill?

Förlåt. Jag förstår bara inte!
Hade det varit en nära vän, familjemedlem eller dylikt så självklart... men det här är en idol. En människa ni faktiskt inte känner i det verkliga livet...

Så... vad tycker NI?

- Du är en av dom få människor jag faktiskt respekterar sade han och pussade mig i nacken ...

Och där föll jag som en fura.. Pang, krasch så var det kört igen.
Eller i och för sig så gick det väl aldrig över..
I lite över två år har det varit såhär .. stormigt, turbulent och magiskt! Helt jävla magiskt.

Det har fallit tårar, jag har svurit men jag har älskat. Hårt och intensivt.

Men alltså ... varför är det inte möjligt? Varför kan inte allt bara vara lätt .. för det är ju så rätt.
Så klyschigt att man bara vill kräkas. Egentligen.

Natten och kvällen igår var så sjukt bra. Det var helt fantastiskt.. jag känner mig hög.
Tjack, släng dig i väggen.. Det här går inte ens att jämföra!

Alla hans vackra ord. Hans famn. Hans spontana ömhetsbevis.. Ögonen. De vackraste ögonen jag vet. Ögon som lyser av kärlek och värme.
När såg jag det sist? När var det såhär äkta? Jag minns inte.

Och ja, jag vet att det inte kommer leda någonvart. Men jag sparar minnet av en fantastisk kväll långt in i hjärtat och lever på den. Länge, länge!

Förövrigt... vem springer ut klockan 23 i ösregn för att köpa kinamat för att denna någon "måste" lära en viss tjej att äta med pinnar. Så jävla sött.

Jag skall inte mala mer.. men jag är bara så jävla genomlycklig idag..
Han är my everyday magic. Den där som är så jävla rätt och hela min kropp bara skriker efter mer!


Tack älskade, älskade bäb för att du passade mitt barn. Du är en ängel och jag älskar dig så vansinnigt mycket!
Systern jag aldrig haft!
Jag önskar jag kunde hjälpa dig som du hjälpt mig upp igenom alla år.
Utan dig är jag inget!
Tack för att du finns och för att du står ut med mig.. på gott och ont!

...You are my sister...


Snart kommer Robbin, jag skall fortsätta le fånigt och försöka övertala bäb att komma tillbaka ikväll.


Magimagimagi.


Ja Lina.. jag ÄR en fjomp.. jag bjuder på det ;)

Ok, ok.. jag bjuder på en mongobild ;)


Det var i alla fall en helt j*vla fantastisk dag! Utan tvekan den bästa på sjukt länge!
En jävla massa sol, hav, vin, martini och bra musik. Det kan lixom inte slå fel helt enkelt!
Sedan att jag badade med ungefär 7 i promille var kanske inte helt genomtänkt.. men ack, så skoj!

Tappade förövrigt inte bort något eller gjorde bort mig! Jag är fortfarande väldigt förvånad för det kan jag inte minnas sist det skedde!
Dessutom var vi hemma redan vid 1 och man kunde vakna fit for fight dagen efter!
Lucky me!

Igår bar det av hem till Göteborg igen och även fast det är skönt borta är det gott att komma hem till sitt eget igen.
På vägen stannade vi till hos Pax så hon kunde följa med ..
Det resulterade i en übermysig tjejkväll igår med en jävla massa prat.. om både glada och allvarliga saker.
Sådant där som man bara pratar med bästa vänner i skenet från stearinljus och med dämpad bakgrundsmusik.

Tandläkartid hade jag idag ... egentligen. Det var ju delvis därför jag tog med Pax hem så hon kunde passa lilla skrot..
Men icke sade nicke.. Dom ringde och avbokade idioterna.. Värdelöst och helt utan framförhållning. morr.

Efter mitt förra besök .. som var ungefär lika katastrof som dom tidigare sade att han att han insett att han inte kommer kunna bota min tandläkarskräck ....
Men no, shit sherlock.. vad var det jag sade frågade jag. Ehm, jo.. du sade väl kanske det sade han. hehe.
Det tog förövrigt 7 bedövningssprutor innan det tog.. och ja, det känns lixom inte riktigt normalt...
Mitt i allt mitt snor och mellan alla tårar säger han att han skall ge ännu mer bedövning.. rädd och förtvivlad som jag var konstaterade jag att:

-Men alltså.. du hade ju förhelvete kunnat ta livet av en hel häst med den här mängden bedövning.. -snörvel snyft-
Och han skrattade lite och erkände att jo.. Han hade nog vacklat lite åtminstone :)

Men ja.. kontentan var i alla fall att jag inte kunde komma idag eftersom jag tydligen kommer få en såpass stor dos att jag måste ligga kvar under övervakning efteråt..och med tanke på att min tid är 15 och dom stänger 16 så.. Funkar ju inte!  What the fuck hände med att planera??  
Nåväl.. jag brukar vara bra på att lura mig ut och hem så det skall nog gå den här gången oxå!


Och faktiskt... så skall min älskade fina snälla pax vara barnvakt ikväll och jag skall träffa en ytterst speciell person och jag har så mycket fjärilar i magen att jag mest vill kräkas om jag skall vara ärlig.
Men det kommer nog gå bra hoppas jag.
Jag skall uppdatera imorgon om jag hinner!

Annars blir det en lugn hemmavecka utan spring.. känns helt ok måste jag säga!

Nu blir det lite mer kaffe, väcka barn och sedan röra sig ner mot stan!

Vem kan tänka sig att den här lilla söta saken fyller ett år på fredag?
Jag kan det då rakt inte. Jag har nämligen precis kommit hem från BB.
Jag har ju för bövelen gravidmagen kvar!
(fast det kanske har med annat att göra? :o)

Men alltså.. när förvandlades hon från min lilla bäbis till min lilla ... människa?
Vart var jag?

Nyss gurglade hon, sprattlade och älskade att sova på min mage. Ljuvliga lilla sak vad jag älskade det!
Nu är jag glad om jag får lite gos och hon sitter still i två minuter i knät innan hon kryper iväg fortare än vad jag springer!

Och alt det här .. tuggandet? Vart kommer tänderna ifrån? Det finns hur mänga som helst just nu. Eller ja, snart 12 om jag inte räknat fel.
Dock vore det ju kul om hon ville tugga sin Mat och inte bara Sand och Kottar med dom.. men det är klart. Det är väl sådant som kommer antar jag?! :)

Nej, jag säger det igen.. Min lilla, lilla skrotebäbis fyller ett år på fredag och jag har fastnat någonstans för 10 månader sedan...

Nu äter hon för den delen i princip allt som jag äter, hon går snart, hon pratar sina små ord såsom mamma, titta, se, aj och nej. Mest nej, förstås. Och hej och hejdå!
Hejdå är helt klart det sötaste ... varje morgon när jag vaknar så hör jag min lilla människas söta (höga) röst inne ifrån sovrummet...
Heeeddåååå... Heeddååååååå.. allt argare beroende på hur snabb hennes mamma är.

Jag tror inte det finns något som kan göra mig så lycklig som hon gör. Det är ofattbart.
Min stora, vackra tjej och mitt älskade Mirakel!


"Sov lille liten min, sov og bli stor.
Ti mens du sover våker din mor.
Hun passer på deg, hun går ej fra.
Sov lille liten min, sov og bli stor"

I torsdags bröt det ut brand i området igen. Uppe i skogen lite längre upp än där min mammas hus ligger. Som de sista somrarna. Någon har förmodligen rökt i skogen och well, ni vet hur det kan gå i sommarvärmen med den här brandfaran som regerar nu.
Förstår folk inte?

Jag, Liv, Tina, Liten och några andra var iväg in i skogen för att hälsa på brandmännen och kolla läget i torsdags...
(det är lite spännande när dom har gubbar som tjänstgör som frivilliga så vi får komma lite tätt inpå)

Helikoptrarna cirkulerade, brandbilarna kom och åkte, fram och tillbaka .. hela kvällen..
Även hela dagen igår fortsatte dom... som vettvillingar faktiskt .. fram och tillbaka, fram och tillbaka för att hämta mer vatten. Helikoptrarna såg vi dock bara några gånger..
Och dom har satt upp en barack lite längre upp... Det är helt enkelt ett jävla pådrag!

Nu är klockan strax 7 på en lördagmorgon... och dom kör fortfarande.
Kind of scary att det inte riktigt verkar kunna kontrolleras men.. Jag förmodar att dom faktiskt gör det!

En av artiklarna om saken kan ni läsa Här.


Håll tummarna för regn och minimalt med vind nu hörrni!

Världens goaste vackraste barn har vi VackerC och jag.
Badutflykten var alldeles underbar och jag hoppas att det kommer bli fler sådana under sommaren!

Imorgon blir det lek med Vacker och vi skall ha en sådan där galen tjejkväll, lyssna på trubadur, dricka rödtjut och sjunga gamla Björn Rosenström låtar på klipporna på furuholmen.
Fantastiskt! Ohja!

På söndag åker jag hem för att träffa Pax och det blir mer mys i ett par dagar.. Minst hoppas jag.

Ooh, I like it!


Och Lina, jag saknar dig med! <3

Dagen i övrigt skall spenderas på gräset i solen. Under tiden måste jag komma på ett bra försvarstal ang. Mina två nya piercingar i läppen. Jag fasar för mors reaktion. Visst självklart gör jag som jag vill och allt det där men.. Giv mig kraft... Och råd? Men först... Tuck me in please?

Forts: ... Jag gillar den känslan. En känsla av tillhörighet. Att vara omtyckt för den man är.. I staden man känner som sin egen ficka. Återigen funderar jag på hur det skulle vara att bo här.. I tanken låter det bra.. Men hade jag överlevt småstadsmentaliteten igen? Allt snack? Jag vet inte. Men jag funderar! . . Väldigt mycket faktiskt! Från det ena till det andra.. Imorgon blir det till att städa innan mamma kommer så hon blir glad, förhoppningsvis färga håret med! ... Forts följer...

Efter att ha hört sängen ropa några timmar.. Ungefär tio.. Så ger jag upp och faller för frestelsen. Ohyggligt skönt måste jag säga. Dock tycker jag fortfarande i en ålder av 26 att det är lite småläskigt att sova här ute i skogen ensam. No one can hear you scream! .. Det skall bli skönt när mamma kommer hem från Oslo imorgon! Har umgåtts med VackerC och hennes familj ett par dagar. Så obeskrivligt skönt! En känsla av att vara hemma, att vara trygg.. To be continued!

Hemma hos VackerC och leker med barn och dricker kaffe..
Det är det jag gör bäst numera..
Hemma i Strömstad för tillfället.. hur skönt som helst.

Återkommer till Gbg på söndag eller måndag. Då blir det barnledigt och sedan lek med Pax!
Yay!

Förövrigt .. vill ni skratta åt och se ett filmklipp på en mer eller mindre mongoloid Elin kan ni kolla i Pax blogg.
Jag bjuder på det!

Klippet hittar ni Här!


Förövrigt är det nog med värme nu. Jag vill inte vara med längre!
buhu!


Oh well.. I will return!